Värsta natten i mitt liv
I natt var det en av de värsta nätterna i mitt liv.
Detta är en mycket detaljerad text så om du är känslig så läs inte!
Igår var jag på personalfest och åt buffé (det var en sån där tråkig buffé som gravida inte kan äta så mycket av) och drack ett glas alkoholfri bubbel samt pepsi.
När jag kom hem runt tolv så var jag riktigt sugen på att göra nr 2. Och det gick ju bra.
När klockan började närma sig halv ett började jag få lite ont i magen så jag gick och la mig i sängen. Sen sa det bara pang! Smärtan eskalerade och jag började få sjukt ont. Efter någon timme låg jag bara och skakade och mådde piss. Försökte bajsa igen men var då hård i magen. Skicka sms till min man som var nere vid tvn att jag behövde vatten omgående.
När han kom upp såg han att jag mådde piss, han stannade hos mig... Jag började må illa och kräktes, min största fobi, efter det mådde jag inte heller bra. Då kom diarréattackerna. Sprang upp och ner på toa extremt mkt, ah så att en hel toarulle tog slut mellan ca kl 02-05.
Jag har mått så här efter jag druckit visa druvsorter. Ja jag misstänkte bubblet jag drack ett glas av.
Vid ca halv fem så bad jag min man att ringa förlossningen. Smärtan övergick till mensvärk och jag kände att fast jag var tom i kroppen blev jag inte bättre. Mina krafter var helt uttömda och jag orkade inte mera smärta.
På förlossningen trodde dom att jag var magsjuk, en sådan patient vill dom ju inte ha in. De beordrade vätskeersättning och vila och värmekudde. Jag tog en alvedon och gjorde motvilligt som dom sa eftersom jag kände att detta inte alls var magsjuka, vid 06,30 ringde jag själv förlossningen. Smärtan var olidlig. Mensvärkssmärtan gick som ett band över magen nedanför naveln. Den ville inte försvinna. Jag skakade och yrde. Kunde knappt prata men jag ville att de skulle höra på mig hur ont jag faktiskt hade. Men nej, de sa fortfarande att det var magsjuka. Jag kände mig övergiven, faktiskt första gången av sjukvården.
Eftersom vi inte sovit någonting på hela natten däckade vi båda två av utmattning runt 08 till ca 10 på morgonen. Då vakande jag fortfarande av smärtor, menssmärtor. Då ringde Calle igen till förlossningen. Men de sa att man kunde få sådana här symptom som gravid och magsjuk. Om smärtan inte försvann på 48 timmar så kunde vi ringa igen.
Tack och adjö kände jag bara. Om det hade kommit ett tåg genom vårt sovrum då hade jag velat hopp framför det. Så slut var jag på att ha ont.
Runt tolv tog jag mig ner till soffan och runt ca 14 började smärtorna att avta, det gör fortfarande ont men nu är det mer molandevärk och inte kraftiga smärtor. Efter det har jag fått i mig två glas nyponsoppa och två mackor med smör på. Även tagit igen lite sömn.
Min man har ju varit helt fantastisk under natten och dagen och tagit hand om mig. Vad skulle jag göra utan honom ❤️
Jag har fortfarande molvärk över magen, men inte som inte en vetekudde klarar av. Jag antar att jag inte behöver åka in till akuten i natt.
Åh det är vääääldigt tur att jag har ett inplanerat ultraljud imorgon på Sophiahemmet så vi får se vår skrutt må bra där inne.
Så det här var en av mitt livs värsta natt pga hemska smärtor i lite över tolv timmar.
